För jag har tagit studenten!

Det har varit fullt upp den här veckan och därför har jag tyvärr inte skriva något här.

Studenten var underbar! :) Jag vill ta studenten igen, det var ju så himla roligt! Nu väntar Ayia Napa istället. Vi åker klockan tre i natt. Spännande!

Eurovision Song Contest igår, var faktiskt intressant. Resultatet blev som jag förväntade mig. Att Sverige fick en så dålig placering var jag faktiskt inte ett dugg förvånad över eftersom det fanns bättre låtar. När det finns fyra liknande låtar försvinner ju självklart någon låt in i mängden och nu blev det Hero eftersom den inte riktigt hade det lilla extra.

Jag ska lägga upp bilder från studenten här, men jag gör det när jag kommer hem från Cypern.

För vi har tagit studenten,
för vi har tagit studenten,
för vi har tagit studenten,
fy fan vad vi är bra!

Balen 2008

Jag har egentligen inte tid att skriva så mycket, men jag ville bara säga att balen var riktigt rolig! Jag ska lägga upp fler bilder, men det får räcka med dessa så länge. Elin, Johanna, Ida och jag
Therese, jag och Elina
Jag, Mariette och Emma
Jag och min balkavaljer

Elina och jag

Eastern State Penitentiary

Jag är helt slutkörd. Mamma har tvingat mig att städa och det har varit tröttsamt. Det positiva är att mitt rum nu skiner.

När jag skulle gå och lägga mig igår kom jag på en massa saker som jag inte skrivit om i min blogg, som jag egentligen borde göra om folk är intresserade. Jag har inte berättat någonting om min resa till USA. Det jag främst kom tänka på var när vi var i Philadelphia och eftersom det var Halloween skulle vi göra något speciellt. Självklart ska ju amerikanarna överdriva när det är Halloween så varje år ordnar de ett "spökfängelse" i det gamla fängelset Eastern State Penitentiary, där Al Capone satt fängslad. Detta kallades "Terror behind the walls" och är en anspelning på att folk tror att det spökade där för många år sedan, till och med när det fortfarande fanns fångar där. Som ni förstår begav vi oss dit och jag förstår inte ens hur de fick med sig med dig, jag som inte ens vågar gå in i Spökhotellet Gasten. Jag insåg nog inte vidden av det hela. Hur som haver så kom vi fram dit och det var då jag insåg hur enormt detta ställe var, men jag blev inte så orolig, utan jag var oerhört lugn. Det vill säga tills en man utklädd till buske skrämde de som stod bredvid mig, det var då jag insåg att jag kanske inte klarar mig levande ur det här. Vi kom in innanför muren och där var det en lång ringlade kö som stod och väntade på att få komma in i det berömda fängelset. Det stod poliser och vaktade (jag var ju trots allt i USA), mén polisen jag mötte såg inte ut så som jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig Wiggum, som äter munkar och inte orkar bry sig. Men oj vad fel jag hade. Polisen som stod och vaktade kön var i själva verket väldigt snygg och om ni kan tänka er en baywatchkille, fast hårdare i polisuniform så har ni killen jag såg. Men nu var det inte polisen som var viktig, förutom att jag nästan kissade på mig när jag såg hans pistol. Behöver jag säga att jag höll på att kissa på mig flertalet gånger medan vi var inne i spökfängelset. Det som var jobbigast var att eftersom jag skrek mest och högst så var alla äckliga, utklädda människor efter mig. Det som jag minns allra bäst var när en person sprang efter mig samtidigt som jag bara skrek och till slut stannade och höll för huvudet och bara väntade på att dö. Men det gjorde jag dock inte.

There are five separate prison themed haunted attractions in the eleven acre prison complex, which guests go through in a linear fashion.

Intake - An indoor/outdoor haunted attraction with theming based on the prisoner processing experience.
Lock Down - Introduced in 2007, this is the newest of the haunted houses. Lock Down, which is located in the three-story Cellblock 12 built in 1911, and is themed as an electrified prison cellblock.
13 Rooms - The theming revolves around various work in a prison, such as the mess hall, laundry room, and morgue.
The Experiment (in 3-D!) - A 3-D haunted house, based on the idea of a “prison doctor's,” experiment gone wrong. Although The Experiment dates to 2003, Terror Behind the Walls has featured a 3-D haunted attraction every year since 2000, making it the first 3-D haunted house in Southeastern Pennsylvania.
Night Watch - Introduced in 2006, a haunted house where the only lighting is provided by flashlights carried by guests, and is currently one of only two indoor haunted houses in the United States to feature this unique form of lighting.

Det var alltså uppdelat i olika sektioner, men jag visste tyvärr inte hur många sektioner det var. Efter varje trodde jag att det var slut, men icke sa nicke. Det var det inte. Jag tror inte att mitt hjärta har bultat så hårt och så mycket någon gång i mitt liv, men just då gjorde det. Men jag hade tur en gång, när vi var inne i 3D-delen. Man fick nämligen 3D-glasögon som man skulle ha på sig och det gjorde att de svarta väggarna med prickar och mönster blev väldigt häftiga att titta på. Men jag anade oråd och därför "råkade" mina glasögon glida ned lite så jag kunde se normalt. Det var då jag såg en man stå och trycka sig mot väggen i svart klädsel med gröna prickar så han smälte in i väggen. Jag såg honom, som tur var, men det gjorde inte killen bakom mig. Stackars kille, han kanske fick en hjärtattack då. Jag hade nog fått det om det var mig mannen hade skrämt.

Nu i efterhand är jag riktigt glad att jag fick uppleva detta, men när jag tittar på hemsidan, kan jag verkligen inte förstå hur det kom sig att jag fick för mig att gå in dit.

Gå själva in på hemsidan för att åtminstone få en aning om vad jag fick uppleva på Halloween 2007.

http://www.easternstate.org/halloween/

Verkligheten

Sex dagar kvar till studenten. Förstår ni hur snart det är? Jag insåg det först idag och nu mår jag dåligt. Jag ska visa upp mig tillsammans med 150 andra för halva stan om tre dagar. Jag äter min sista lunch med klassen i skolan om fem dagar. Jag slutar skolan om sex dagar. AAAAAH! Nu när allt annat är avklarat så är det nu jag inser hur nära allting egentligen är.

Jag vill ta studenten, men jag tror inte att jag vill sluta skolan. Det kommer ju inte finnas någon trygghet kvar längre. Efter Ayia Napa kommer jag aldrig mer få höra Johan Wessbo dampa loss, Stefan kommer aldrig kunna nypa mig, Jimmy kommer inte kunna kalla mig tjock, Brandtans grammmofonskratt kommer jag inte kunna få höra mer och jag kommer inte få uppleva Jakobs "Nej, jag bara skojade" igen. Självklart kan man träffa på dessa människor igen, men det blir inte riktigt samma sak.

Nu ska jag bara njuta av tiden vi har kvar!

Ett meddelande

Jag måste berätta en sak, som egentligen är riktat till Therese, eftersom jag vet att hon är en trogen läsare. Jag var tvungen att åka ned till Lidl för att köpa tomat och när jag är på väg till kassan går jag förbi en bekant person. Det var nämligen en viss Erik i NS2 och han stod bakom mig i kön. Dessutom stod han där ganska länge eftersom gubben framför var så seg. Therese, fattar du vilket läge du hade haft? Helt otroligt att du missade det!

Sedan åkte han iväg på sin moped.

Good luck, Therese. ;)

Stalker?

I bland förstår jag verkligen inte hur det kommer sig att det är jag som råkar ut för alla dessa skumma saker som händer i Ulricehamn. Var kommer alla dessa "freakiga" människor ifrån? Kryper de fram från sina mörka grottor när de ser att det är jag som står och jobbar? Väldigt skumt är det i alla fall. Det gick till så här att jag stod och skulle slå in ett paket åt en kund och in kommer en medelålders kvinna och skriker "Har du ingen honung?!". Jo, svarar jag och lämnar paketet för en stund för att visa henne var honungen är, samtidigt som jag förklarar för henne att den kostar 50 kr. Jag återvänder till paketinslagningen och hon ställer sig i kön till kassan. Då börjar hon skrika till sin man som står utanför att han inte ska gå till skomakaren för att fixa någonting för att han är dyr. Skrikandet tar helt enkelt aldrig slut. Hon kommer fram till kassan och räcker fram 41 kr. Det fattas 9 kr, säger jag till henne. Hon börjar då räkna mynten samtidigt som en annan kvinna kommer in i butiken. När den skrikande kvinnan räknat klart sina mynt, tittar hon upp och upptäcker kvinnan som kommit in. Hon viskar då till mig att kvinnan som kom in förföljer henne. Jaha, säger jag och småler lite samtidigt som jag räcker henne kvittot. Hon tar sin honung och innan hon kommit ut ur butiken skriker hon till sin man: "Hon förföljer mig, den kärringen!". Kvinnan i butiken blir helt paff.

Jag har faktiskt nått botten nu. Mamma kom förbi med mat från Sibylla, eftersom jag var vrålhungrig, trots att jag ätit en creamcheesemacka från Lager 157. Jag sätter mig för att äta och upptäcker att mamma har köpt fanta till mig och jag blir glad eftersom jag inte har druckit fanta på länge. När jag börjar dricka tycker jag att den smakar väldigt konstigt, men övertygar mig själv att det är jag som inbillar mig, eftersom jag inte druckit fanta på väldigt länge. Efter att jag hade druckit upp mer än halva får jag för mig att lyfta på det lilla platslocket till muggen och ser att det inte är fanta, utan det jag har druckit är i själva verket äppeljuice.

Top Model

Har precis tittat på sista avsnittet av Top Model. Måste säga att jag inte riktigt är nöjd med vinnare, även hon ser väldigt bra ut.


Vinnaren blev alltså Saleisha, för er som inte följer det programmet. Den andra finalisten var Chantal.













Men jag måste säga att min personliga favorit faktiskt var Jenah.




Inte för att jag egentligen tror att någon bryr sig om det programmet eller vem som var min favorit så var jag bara tvungen att få ur mig detta eftersom jag blev arg då Chantal gick vidare istället för Jenah.

Nu ska jag gå och duscha, måste lägga mig tidigt för det är en fullspäckad dag imorgon. Jag ska ha betygsamtal, åka till Borås och köpa alla möjliga saker samt jobba från 14-18. Det blir kul. Men nu har jag inget kvar i skolan i alla fall!

See you later, alligator!

SP3 - Ekonomi <3

Ja, igår var det oerhört trevligt med grillning vid sjön. Det bjöds även på allsång, som dock gick till överdrift när Johan Wessbo ibland tog ton. Men trevligt var det i alla fall. Vi satt och trängdes på två bänkar med cirka 5 filtar, men ändå så frös vi. Jakob utsedde sig själv till den som skulle hålla elden vid liv och Strid var den som blivit utsedd att studera SP3s beteende. Det var i alla fall riktigt mysigt, men det blev till slut lite för kallt för mig så jag drog mig hemåt. Jag kom hem vid ungefär ett och jag har ingen aning om hur länge de andra stannade. Troligtvis gick de inte till Nisses lektion idag. Tyvärr så glömde jag min kamera, men det var en del som hade med sig det. Jag hoppas i alla fall att jag får korten snart, men jag kan dock inte lova att lägga ut dem här. Strålin har nämligen sekretessbelagt dem av någon anledning.

Nu ska jag gå och äta frukost.

Toppeli-toppen!

Nu är sista provet gjort och it feels good. :) Imorgon har jag en redovisning i marknadsföring som inte ens är klar. Det blir spännande. Men förövrigt är allt toppen!

Idag har jag varit hos frisören och bestämt hur min balfrisyr ska se ut och jag tror det blir toppen. Jag och mamma har även beställt tårta till min student. Offa har rakat av sig sin fula mustach (stavning?) och livet är bara underbart. Ikväll är det dessutom grillning för SP3 vid sjön, vilket förmodligen blir kul. Kameran ska självklart med, jag menar, jag går ju nästan ingenstans utan kameran. "Du med den där j***a kameran!" har jag fått höra otagligt många gånger, men det gör absolut ingenting. Jag lägger upp bilderna här sedan.

Nej, nu måste jag hjälpa mamma med städningen.

Ha det fint!

// Ena

Antal dagar kvar...

Jag såg att Sofie hade gjort en liten lista så jag tänkte att jag kunde härma henne lite.

Antal dagar kvar till...

Offa kommer hem, 7
Balen, 8
Studenten, 11
Ayia Napa, 14
Sarajevo, 48
Offa kommer till Sarajevo, 50

Sen kom jag inte på något mer. Men det kommer gå riktigt fort. Nu längtar jag bara tills jag kommer hem imorgon, för då har jag bara en enda sak kvar i skolan. :)

Prov imorgon, weeho!

Mitt stora dilemma

Dagen har bestått av otaliga problem för min del. Jag har nämligen mycket att göra i skolan så jag var tvungen att plugga idag. Det stora problemet var dock att när jag satt inne på mitt rum kunde jag inte fokusera på det jag skulle göra för att jag var bitter och tänkte på att det är orättvist att jag får sitta här och slita som ett djur medan mina lärare säkert njuter av det fina vädret. Då bestämde jag mig för att gå ut och njuta av det fina vädret samtidigt som jag pluggade, men detta fungerade inte heller, då jag, istället för att plugga gick in för att sola. Det slutade med att jag solade lite, pluggade lite, solade lite och pluggade lite. Jag kan ju säga att det blev minst pluggande. Nu sitter jag här och kämpar med engelskan. Det ska i alla fall bli skönt få en sak gjord imorgon. Sedan är det tre saker kvar och därefter bara en. Weehoo! :) Sedan kan jag njuta av det fina vädret... Eller inte, då det ska bli sämre väder nu i veckan!

Nu har det gått en vecka sedan Offa åkte och jag saknar honom mer varje dag. Det var jobbigast nu i helgen, eftersom jag är så van vid att vara med honom då.

Det enda som har varit bra idag är vädret, allt annat är ju bara så himla jobbigt.

Knytkalas

Jag kände mig tvungen att skriva ett inlägg med tanke på vad det är jag får bevittna. Min granne har bjudit hem folk till sig för att grilla och för det första så såg jag hur grannes besökare har med sig egen dricka och mat. Herregud, tänker jag. Det är förståeligt att ungdomar som ska grilla har knytkalas då de inte riktigt kan bjuda andra på mat, men vuxna människor? Dessutom hade de med sig egen dricka! Kunde grannen inte ens bjudit på det? Sen så får jag se att alla står och grillar sin egen mat. Var är världen påväg egentligen? Jag är glad att vi inte har det så i vår familj. Hos oss är det så att den som bjuder hem folk, den bjuder på allt. Dessutom grillar den personen ALL mat, eller om någon annan vill grilla så får den göra det, men i sådana fall grillar den också all mat. Konstigt att grannens vänner inte har med sig egna stolar och bord. Jag hade väl egentligen inte blivit förvånad.

Tänd!

Igår när vi var på "stadsvandringen" gick vi förbi Stenbocksskolans annex och då kom jag och Johanna tänka på när vi hade foto där. För att filmen inte skulle bli förstörd när man tog ut den från kameran fick man gå in på toaletten och fixa allting i mörkret, eftersom bara lite ljus kunde förstöra hela filmen. En dag när jag och Johanna skulle göra detta fick vi vara i den toaletten som inte hade något lås. När vi stod där i mörkret och försökte få ut filmen ur kameran och in i en burk började någon rycka i handtaget. Johanna, kvick som hon är, ropar då: "TÄÄÄÄÄÄND!" och sedan inser hon vad hon har sagt och lägger till ett litet "inte" några sekunder senare. Hon kunde nämligen inte skrika "släck" då det redan var släckt. Den dagen tror jag nästan att vi kissade på oss av skratt. Igår var det ungefär likadant då vi kom tänka på det. Tyvärr förstod inte Therese eller Ida det roliga, men de får skylla sig själva.

Nu måste jag också berätta att Johanna faktiskt förlorad lite av sin charm. Therese har nämligen större fluff än vad Johanna har. För er som inte vet så har fluffet alltid varit ett av Johannas signum. Nu är det så att hon knappt har några stalkers kvar längre. Jag tycker att det är alldeles fruktansvärt och funderar på att ta ett allvarligt snack med de personer som slutat stalka henne. Jag menar, vad ska jag göra nu? Det här måste vi lösa på något sätt, om du har förslag, skriv gärna!

Nu har jag fått se Årsboken 07/08 och den är jättesnygg! Tyvärr är det lite tråkigt att bläddra i den, då vi redan har sett allt minst 100 gånger. Vi hoppas i alla fall att de som köper den blir nöjda.

Nu måste jag fortsätta jobba.

Livet är underbart

Torsdagen den 8:e maj har varit helt underbar än så länge. Solen sken idag när vi var på stadsvandring med Hörnis och vi blev bjudna på glass på balmötet. Men det allra bästa är att LH-tryck meddelade att Årsboken kommer imorgon samt att vi hade betygsprat med Malin. Åh, nu är jag riktigt glad! :) Imorgon ska Elina hämta böckerna och hon har lovat att inte kolla i den förrän hon kommer till mig på jobbet! :) Idag ska jag dessutom ner till Parelle och göra en "provsminkning" inför balen och därefter ska jag, Grönbäck och Gustafsson titta på Vårblandningen. Helt gratis också! :) Livet är underbart. Tyvärr kan jag inte riktigt njuta fullt ut då jag måste göra svenska, lite balgrejer samt engelska. Men efter onsdag blir det toppen! :) Jag längtar verkligen. Sedan har Offa meddelat att han kommer komma hem på måndag v.21 och är hemma till söndag. :) Då kommer han kolla på mig på balen också och det är jag glad för!


Nej, nu ska jag fortsätta med svenskan, vill helst få det gjort innan imorgon, får då ska jag bara öva!


Ha en bra dag!

En blomma i Afrikas öken

Detta utdrag från boken En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie ska jag prata om på svenskan. Jag tycker att alla borde läsa, om inte boken, så detta utdrag. För det är fruktansvärt. Kanske kan ni också ge mig förslag till varför människor tycker om att läsa verklighetsbaserade böcker.

"Den natten låg jag vaken i spänd förväntan tills Mama plötsligt stod lutad över mig. Himlen var fortfarande mörk och det var recis i det ögonblicket – strax före gryningen – när det svarta nästan omörligt ljusnar till grått. Hon gjorde tecken åt mig att vara tyst och tog mig i handen. ... Nu vet jag anledningen till att de för iväg flickorna så tidigt på morgonen. De vill skära i dem inan någon annan vaknar, så att ingen ska höra hur de skriker. Men, även om jag var förvirrad och omtumlad då när det hände, så gjorde jag bara som jag blev tillsagd. Vi vandrade bort från vår hydda, ut i snårskogen. ... Himlen ljusnade långsamt, jag kunde nätt och jämt urskilja några gestalter, och strax hörde jag ljudet av zigenarkvinnans sandaler. ... Sedan stod hon plötsligt intill mig utan att jag hade sett henne närma sig. ”Sätt dig där.” Hon gjorde tecken mot en flat sten. ... Mama ryckte åt sig en bit av en rot från ett gammalt trä och placerade mig sedan på stenen. Hon satte sig bakom mig, drog mitt huvud bakåt mot sitt eget bröst och lade sina ben grensle över min kropp. Jag slog armarna runt hennes höfter. Mor placerade roten mellan mina tänder. ”Bit hårt i den här.” Jag kände mig skräckslagen när minnena av Amans plågade ansikte plötsligt kom störtande över mig. ”Det här kommer att göra ont!” mumlade jag med roten i munnen. ... Jag kikade mellan mina ben och såg zigenarkvinnan göra sig beredd. Hon såg ut som vilken gammal somalisk kvinna som helst – med ett färgstarkt tygstycke svept runt huvudet och en färgglad bomullsklänning – men hon log inte. Hon tittade strängt på mig, med något dött i blicken, och började sedan rota igenom en stor gammal kappsäck. Jag följde hennes minsta rörelse med blicken eftersom jag ville vet vad hon skulle skära mig med. Jag förväntade mig att se en stor kniv, men i stället drog hon upp en bomullspåse ur kappsäcken. Hon stack ner sina långa fingrar i kappsäcken och fiskade upp ett trasigt rakblad. Hon undersökte det genom att vända det fram och tillbaka. Solen hade precis stigit upp, och det var tillräckligt ljust för att man skulle kunna se färger, men inte några detaljer. Men jag såg att den naggade rakbladskanten var täckt av intorkat blod. Hon spottade på rakbladet och torkade av det mot klänningstyget. Medan hon gned rent rakbladet blev det alldeles mörkt för mig eftersom min mor band ett tygstycke för ögonen på mig som ögonbindel. Innan jag visste ordet av det började hon skära av mig mina könsorgan. Jag hörde ljudet av ett slött rakblad såga fram och tillbaka genom huden. När jag tänker tillbaka kan jag inte fatta att detta verkligen hände mig. Det känns som om jag pratar om någon annan. Det finns ingen möjlighet i världen att jag kan beskriva hur det kändes. Det är som om någon skär genom köttet på dina lår eller hugger av dig en arm, förutom att det här är fråga om kroppens allra känsligaste delar. Men jag rörde mig inte en millimeter, för jag mindes Aman och visste att jag inte hade en chans att fly. Jag ville bara att Mama skulle känna sig stolt över mig. ... Tyvärr började mina ben att skaka helt av sig själva. De skakade helt okontrollerat och jag bad, ”Gode Gud, låt det snart vara över”. Det var det också, för precis då svimmade jag. När jag vaknade till igen trodde jag att vi var färdiga, men det värsta hade precis börjat. Ögonbindeln hade nu tagits bort, och jag såg att ”slaktarkvinnan” hade lagt upp en hög med taggar från ett akaciaträd. De använde hon till att sticka hål i skinnet på mig. Sedan petade hon in en kraftig vit tråd genom hålen för att sy ihop mig. Jag hade ingen känsel i benen, men smärtan mellan mina ben var så stark att jag bara ville dö. Jag kände hur jag svävade upp från marken, hur jag lämnade smärtan bakom mig och kretsade några meter ovanför det som hände medan jag såg ner på kvinnan som sydde ihop min kropp och min stackars mor som höll mig i sina armar."

AAAHHHH!

Idag fick jag ett mail av GotEvent och jag blev alldeles till mig. Johanna trodde självklart att det var något om årsboken men icke sa nicke! Det handlade om detta:

Jag måste bara åka och se det! :) Jag ska få med mig Offa, han är nästan tvungen till att följa med mig, men Johanna ska jag tvinga med. Jag gjorde en liten glädjedans i skolan också, vilket Daniel blev väldigt fascinerad av. HIGH SCHOOL MUSICAL! :) AAAAAAAHHHHH!

Jag önskar att jag kunde ta det lugnt när jag kommer hem från skolan, men det får jag ju inte med tanke på att jag har en hel del kvar i skolan och allt ska göras v.20.

Måndag: Affärskommunikation engelska - presentation av United Airlines

Tisdag: Affärskommunikation engelska - prov

Svenska - muntligt nationellt prov

Onsdag: Marknadsföring - presentation av SANS (dricka)

Samtidigt har mor min panik nu när studenten närmar sig och vi kommer ha alldeles för många människor i vårt hus och vill att jag ska hjälpa till med städning, matlagning osv. Det är påfrestande, jag hoppas att jag överlever nästa vecka.

Två veckor

Idag är det exakt två veckor kvar till balen. Vid den här tiden om två veckor befinner sig de flesta studenter på Hotell Bogesund och shakar loss i sina fina kläder. :)
Eftersom ansiktsboken är seg så lägger jag upp bilderna från klassfesten den 26 april här i min blogg istället.

Jag var tvungen att ta med denna bilden eftersom jag nästan satte den i mitten!

Det var inte så många egentligen. Nu hoppas jag att Linder snart lägger upp sina bilder!

Helgen

Min dag har inte varit något vidare så därför föredrar jag att berätta om min helg istället. I fredags jobbade jag från 10-18 och tiden gick riktigt långsamt. Därefter hämtade Offa mig och vi tittade på film hemma hos mig. På lördagen var det återigen dags för mig att pallra mig till jobbet och arbeta i fyra timmar. Eftersom Offa hade bil skjutsade han mig till jobbet och när vi var på väg ned till Jönköpingsvägen så får jag helt plötsligt syn på en mycket bekant människa. Det var nämligen Johanna som också skulle jobba just denna dag. Jag säger till Offa att sakta ned lite och köra jämsides med Johanna som inte förstår någonting och ser inte att det är jag förrän någon minut senare. Hon trodde förmodligen att det var någon stalker, hon är ju van vid det här laget. Vi skiljs åt på en parkering och jag skrattar lite tyst för jag vet att hon inte behöver vara på Bokia förrän om 20 minuter ungefär.

Just den här dagen var det också vårmarknad, vilket gjorde att hela Ulricehamn var nere på stan.

När klockan slagit halv tre åkte jag och Offa ut till Gällstad för att shoppa lite. Han köpte en hel del fina saker på Lager, medan jag vägrade titta på någonting där eftersom jag har successivt byggt upp avsky mot Lager, då jag anser att deras kvalitet brister. Nåväl, jag hittade i alla fall tre par skor på Scorett och till min stora gläjde så var det "Köp tre betala för två". På kvällen var det sedan dags att bege sig till UIF-stugan för att fira Alexander Krnjajic som fyllde 20 år. Tyvärr kändes denna fest ganska futtig om man jämför med att det var cirka 500 personer i ishallen vid samma tidpunkt. Jag fick vara chaufför för kvällen och det gick alldeles utmärkt. Förutom när jag nästan körde in i trottoarkanten då jag intensivt glodde på Sofie och hennes pojkvän eftersom jag just ville se om det var Sofie eller inte. Tyvärr såg inte hon detta, men hennes pojkvän gjorde det, jag vet dock inte om han kommer ihåg det. Men just då måste han ha trott att jag var någon slags galning som glodde på folk. Nu fick Sofie även svar på sin fråga om var jag var i lördags, så har vi det avklarat. Dessutom kan jag säga det att jag inte kunde lägga in bilderna från klassfesten ikväll eftersom den andra datorn är seg, men jag ska göra mitt bästa för att de ska komma in imorgon.

I går åkte jag och mor min till Borås för att shoppa lite (det har blivit väldigt mycket shopping på sistone) och sedan slösade vi bort 65 minuter av våra liv på att titta på Dinos oerhört tråkiga fotbollsmatch. Ingen kan komma och säga att jag inte är en bra och snäll syster när jag genomlidit detta. Nåväl, detta betydde i alla fall att det inte blev något pluggande för min del. Men idag har jag faktiskt varit duktig, om det nu räknas.

Offa befinner sig för tillfället i vårt grannland Norge och jag kommer inte få träffa honom förrän på studenten. Jag kommer få ganska mycket gjort här har jag en känsla av, samtidigt så är det inte värt det. Jag hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga och inser att han borde komma hem åtminstone varje helg.

Nu ska jag titta på Pablo Fransisco på kanal 5 och jag föreslår att ni gör detsamma för den killen är rolig!

Svenska, ingen amerikanska

Nu kände jag att det var dags för mig att återigen blogga lite, detta kan bero på att jag inte har något att göra eftersom jag inte är tillräckligt trött för att gå och lägga mig och för att Offa ligger och sover och jag vill inte titta på film själv.

Jag ska i alla fall berätta lite om min vecka. Den började helt otroligt. Det hände en sak som världen skådar allt för sällan, nämligen att jag och Johanna kom i tid. Vi skulle på studiebesök i Jönköping International Business School och det var samling klockan 07.30 i skolan. Jag och Johanna brukar annars ha problem med att komma i tid när vi börjar klockan 07.50, men just idag klarade vi av att komma i tid. Dessutom fick vi sitta och vänta på andra. HA! Förövrigt var studiebesöket trevligt, då det bjöds på mackor och som Stefan uttryckte sig: "Nu är jag två pennor rikare".

På tal om Stefan så blev han tydligen imponerad av min Shakira-dans. Jag har förövrigt ingen aning om vad det var jag gjorde, men jag intalar mig själv nu att jag har rytmen i blodet och att jag äger på dansgolvet. Tyvärr fick jag, av allt ägande på dansgolvet, träningsvärk på köpet. Denna dans ägde då rum på klassfesten den 26/5 där Stefan skrev en otroligt trevlig dikt:
"SP3 har Brandtans bomber,
Johan Wessbo dampar värre än Japans tromber,
Oskar Strålin är en jävel på att sexuellt ofreda,
som tur så har vi Ena som håller ordning och reda."
Om inte detta är poesi så säg!

Nu hoppar jag bara från ett ämne till ett annat. Häromdagen så hade jag på mig min "Euro 2004 - Portugal"-tröja och frågade på Offa, lite på skoj, om han visste vad det var. Till min besvikelse svarar han: "Vadå, är det någon fotbollcup i Portugal?". Offa, det är EM, EM I TELL YOU!

I onsdags var vi och tittade på Cortegen i den oerhört trevliga staden, Göteborg. De som jag var där med var tydligen missnöjda, men jag var nöjd. Vad mer kan man begära än dansade killar föreställande Spice Girls.

De senaste dagarna har både Therese och Johanna nämnt High School Musical och jag vill inte vara något sämre! Jag såg idag för första gången, tredje filmens poster! :)

Jag vill att filmen ska komma ut nu!

Jag tänkte avsluta med att berätta vad en kund sa idag när jag jobbade. Hon var där med sin assistent och så började de prata
Assistenten: "Ja, det där de säger, shop til you drop, det stämmer ju på vissa."
Kvinnan: "Va, vad säger du?"
Assistenten: "Shop til you drop, de säger så i USA."
Kvinnan: "Men prata svenska för helvete, ingen jävla amerikanska."

Jag förstår inte var alla dessa lite udda människor kommer ifrån.

OVER AND OUT
/ ena