Idag var jag ännu en gång med i tidningen och jag vet inte hur många gånger jag har varit det nu. När jag arbetade igår kom en reporter in och undrade om han fick ställa några frågor. Självklart,
svarade jag, med tanke på att jag är en snäll människa. Han började då fråga mig om Öst-Asiatiska museet och tur är väl att jag ibland väljer att läsa rubrikerna i UT för annars hade jag inte haft något aning om vad människan svamlade om. Jag tyckte att jag svarade väldigt intelligent på hans frågor och en bild hann tas också. Nu heter jag tydligen Hanzic också, för er som inte visste det.
Igår var en riktigt konstig dag. Det kom in en gammal tant som började kika runt lite i affären:
Jag: "Du säger väl till om du behöver lite hjälp?"
Tanten: "Jadå, jag kikar bara lite, jag behöver få igång min hjärna lite genom att titta på alla saker."
Tanten börjar skratta litet smått efter detta och självklart hänger jag på för att vara trevlig. Tanten blir då sur och säger: "Jag är allvarlig, jag har varit sjuk en längre tid och behöver nu få igång min hjärna lite."
Det ringde även en dansk kvinna till jobbet och sa en massa saker, jag ursäktade mig och sa att jag hörde henne väldigt dåligt. Jag kan ju inte säga att jag inte förstod vad hon sade, då skulle ju hon ha blivit förolämpad. Det jag tyckte jag hörde var: "Jag ringer från FRIIS&CO och du kan säga till dina chefer att jag kommer på tisdag den åttonde." Sedan ringde jag en av cheferna och berättade detta och då sade hon att hon också pratat med henne. Tydligen hade hon inte alls ringt från FRIIS&CO och tydligen skulle hon inte alls komma till oss på tisdag den åttonde. Vilken underbar dag!
Idag blev det inte bättre. Jag och Offa skulle göra högskoleprovet och ställde då både min och hans mobil för att vara på den säkra sidan. Jag satte min mobil på laddning samtidigt som jag ställde alarmet. Vi hade satt alarmt på sju för vi var tvungna att vara på Stenbock halv nio. Halv nio vaknar Offa och kollar vad klockan är. Han väcker mig och vi blir både arga, förbannade och besvikna. Någon hade tydligen dragit ut kontakten där jag hade satt min mobil på laddning och den hade stängts av någon gång under natten. Offas mobil ringer tydligen bara på vardagar. Detta var inte roligt alls och det kommer nog ta ett tag innan vi kan skratta åt det, åtminstone några dagar.
Jag kan nog lugnt säga att detta har varit den värsta veckan i hela mitt liv. Jag kan ju även påpeka det att när årsboken försvann spelades BWO på radion. I morse när jag gick upp spelades BWO på radion. Jag tror att Alexander Bard vill att jag ska misslyckas i mitt patetiska liv.