Det känns så himla konstigt och jag tror inte att jag har insett det än. Jag väntar bara på att någon ska säga att allt kommer bli bra och att inget av detta egentligen hänt. Men det har hänt. Jag vet det, även om jag inte vill förstå det. Sedan när jag väl kommer på mig själv med att vara ledsen så blir jag arg på mig själv. Vad har jag för rätt att vara så ledsen? Tänk hur det känns för de närmaste då? Men jag har förstått att man får vara ledsen. Det är tillåtet.
En hel stad sörjer dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar