Life after you

Det var längesedan jag var så här trött som jag är just nu. Idag började vår föreläsning klockan 08.00 vilket innebar att jag var tvungen att gå upp kvart i sex ungefär för att hinna till Göteborg. Som tur var fick jag låna bilen och då går det mycket snabbare. Jag var dock väldigt pigg på själva föreläsningen, men det kan berott på att läraren faktiskt var bra och jag börjar äntligen förstå lite, vilket alltid är positivt.

Jag hann även med att träna PowerStep innan jag åkte hem igen. Det var hur jobbigt som helst, men jag klarade det och nu känns det så himla bra. Om man bortser från att jag har jätteont i mina ben, men sådana petitesser (stavning?) bryr vi oss inte om.

Det hände två bra saker på vägen hem från Göteborg. För det första spelades Daughtrys låt Life after you på radion och för det andra så åkte det förbi en bil med registreringen ENA. Min dag var ju nästan helt perfekt (ett Donkenbesök hade gjort dagen fulländad) tills jag kom hem. Där väntade ett stort vitt kuvert på mig. Min selvangivelse från Norge. Jag börjar på riktigt tro att norrmännen vill göra livet svårt för sig själva och alla andra, för de måste komplicera allting. Men även om jag inte förstod så mycket av det blir det att skicka tillbaka den och sen hoppas på det bästa - det vill säga att man får tillbaka på skatten och inte att man behöver betala. Fast jag har ju haft en hyffsat bra dag så jag har en känsla av att det kommer vända snart.