
Idag var jag och mor min nere på stan för att köpa blommor till begravningen imorgon. När floristen skrev Simons namn på beställningslappen brast det för mamma och hon började gråta. I mitt försök att trösta henne fick jag en stor klump i halsen och kunde på så sätt inte trösta henne. Jag kan knappt tänka mig hur svårt det är för mamma, med tanke på att det är riktigt svårt för mig och jag inte kände honom så bra. När äldre människor dör, som min mammas faster, en person som jag tyckte oerhört mycket om, var det svårt, men hon var gammal och det är lite annorlunda då, även om det är svårt. Simon var inte gammal, han var alldeles för ung för att dö. Det är till och med svårt att skriva om det, så jag skriver om något annat.
Oslo-flytten är väl i full gång och det känns fortfarande overkligt. Jag söker arbete, men jag får inga svar. Jag hoppas att det blir något snart, annars får jag väl gå till Adecco.
Nu hoppade Pippin ned i min mat. Fräscht.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar