Everyone has AIDS.

De senaste dagarna har jag sagt några få meningar väldigt ofta; "Är det en julklapp?", "Ska jag sätta på en julklappsetikett?" och "Innegården, Ena". Nu har jag tagit del av allt detta så pass mycket att jag har försökt att få in det i mitt "vanliga" liv, alltså inte bara inom jobbet. När jag ska svara i telefon hemma är jag på väg att säga "Innegården, Ena" varenda gång. När jag ska ta plastfolie runt en macka så börjar jag slå in den som ett paket. Jag vet i alla fall att det ska bli skönt nästa vecka, då jag inte jobbar någonting, eller inte vad jag vet i alla fall.

Nu har jag ändrat så att alla kan kommentera min blogg och inte bara sådana som har ett blogger/googlekonto. Därför uppmanar jag er nu att kommentera (jarnet, som Klas skulle säga).

Fredagen var en konstig dag. Den började med att jag kom till svenskan innan Cecilia låste dörren. Efter psykologin hängde jag med Johanna, Therese, Elin samt 3/5 av NS. När jag fick höra att de skulle titta på Team America i undervisningssyfte (fråga mig inte hur) så blev jag så glad och undrade om jag fick vara med på deras samhällslektion. Alla sa att jag fick vara med men jag var ändå orolig, men vet ju aldrig hur Thunis kommer att reagera. Men Hoof tog tag i det hela och drog iväg mig till henne och med armen runt mig frågar han henne om jag får vara med. Detta måste sett otroligt roligt ut, då Hoof är cirka 45641354687 meter längre än mig. Jag fick som tur var sitta kvar och titta på filmen med dessa samhällselever och det uppskattade jag. Under filmen var det jag, Hoof, Olof och Tim som stod för sången, då det tydligen bara var vi som kunde dessa underbara låtar.

Jag har egentligen inget mer vettigt att skriva. Nu tänkte jag sätta igång med engelskan och psykologin då jag inte kommer ha tid den kommande veckan eftersom julklappsinslagningen kallar.

Over and out.

/E