Göteborg

I går tog jag och Offa bussen från Oslo till Göteborg för att hälsa på Fredrik och för att gå på bokmässan.

I dag var vi på bokmässan jag köpte nio pocketböcker vilket jag är väldigt nöjd med. Nu har jag en hel del att läsa i Oslo. Offa köpte också en del, men mina böcker är mycket bättre. Ikväll klockan sju ska vi till Götás (som de stavar) med Offas familj och Kristina och Lennart för att äta. det ska bli riktigt gott, jag är alltid sugen på mat.

Nu sitter vi och tittar på Top Model, eller rättare sagt, jag sitter och tittar på Top Model och Offa har inget annat val än att sitta och titta med mig.

I morgon ska vi gå på stan, åka till Slottsskogen och titta på pingviner samt träffa våra kära vänner Pernilla och Viktor. Det blir nog en helspäckad dag innan jag och Offzor måste åka tillbaka till Oslo igen. Om jag ska vara ärlig har jag absolut ingen lust att gå tillbaka till mitt jobb eftersom det verkligen inte är ett jobb för mig. Mina arbetskamrater är ju inte de bästa heller, de skiter ju fullständigt i Rädda Barnen och sitter och röker istället.

Nu ska jag lägga mig i soffan och vila lite, man blir ju trött av att handla böcker.

JOBB!

Ja, nu kan jag äntligen säga att jag har ett jobb. Jag ska jobba som promotör för Rädda Barnen till att börja med. Nu är jag riktigt glad! Sitter i Offas lägenhet med Johannes och Simon nu, ska iväg och betala vår hyra. Det blir spännande att se hur lång tid det kommer att ta. Imorgon måste jag lämna in lite papper till skattekontoret och det kommer också ta lite tid.

Nu måste jag iväg.

Over and out.

FACE2FACE

I går fick jag ett samtal från en mycket trevlig kvinna på FACE2FACE som hade læst mitt CV och var vældigt intresserad av att jag skulle komma på intervju. Jag blev sjælvklart øverlycklig, men samtidigt bekymrad eftersom jag inte kom ihåg att vad det var før jobb jag hade søkt. Jag hade læst igenom de kvalifikationer man behøvde før att søka jobbet och jag hade på så sætt søkt några jobb utan att ha koll på vad de handlade om. Dærfør var jag tvungen att ge mig av lite tidigare før att kolla upp vad før jobb jag hade søkt på internet. Jag har tydligen søkt ett jobb som promøter/marknadsmænniska dær jag ska gøra saker på mæssor, festivaler och så vidare. Jag har ingen aning om jag vill ha det hær jobbet. Men med tanke på vilken tur jag har haft med alla andra jobb så kommer jag førmodligen inte att få det.

Jag måste æven ringa en mænniska på Adecco som jag inte ens tycker om, men som ska fixa jobb åt mig. Jag vill helst inte prata med henne, men ær man desperat och arbetsløs så ær man.

Nu ska jag børja traska i væg till Maridalsveien 87B och vi får væl se vad som hænder.

Over and out.

On the road again

Åh, äntligen. Jag har försökt logga in på blogspot hela helgen men det har tyvörr inte fungerat, förrän nu. För tillfället befinner jag mig i Ulricehamn och har gjort det sedan i fredags, för att hälsa på här hemma. Bussresan hit var förövrigt verkligen jätterolig, då jag kände mig som en sardin, när jag satt där inklämd mellan Karin och Martin. Jag hjälpte dock Martin lösa korsord, vilket jag tror att han är väldigt glad för.

Man skulle kunna tro att jag har gjort allt det som turister gör när de kommer till Ulricehamn, men icke sa Nicke. Jag har handlat mat, ätit, suttit vid datorn och dylikt. Jag har även fått en arbetsintervju (jippie!), på månadag. Det ska bli spännande att se hur det går. Det komiska är att jag och Johanna ska till samma ställe. Vi klarar oss inte utan varandra helt enkelt.

Nu ska jag packa ned min mat, samt gå och hälsa på Biggan för att runt klockan 18.00 påbörja min färd mot Oslo igen. Då åker jag som tur med Therese och förhoppningsvis är bussen inte fullproppad.

Oemployed in Oslo

Nu har jag bott i Oslo i en vecka. Det känns jättebra och det känns ännu bättre att jag fortfarande är arbetslös eller oemployed som Elin sa häromdagen. Men imorgon bär det av till Adecco och vi får väl se hur det går.

Förövrigt har jag och Johanna växt ihop, alltså mer än vanligt. Jag trodde inte att det var möjligt, men jodå, det var det. Vi har umgåtts med varandra konstant sen förskolan och nu bor vi ihop och sover i samma våningssäng. Vi har hit rock bottom så att säga.

Annars så har vi gjort vår lägenhet lite mysigare, med ett matbord, mattor, en fungerande duschdörr samt sängar. Nu slipper jag och Johanna (suprise, suprise) sova i sofforna ute i allrummet.

Nu vill Johanna att jag ska skriva hur mycket jag älskar henne, men jag tittar hellre på 2 and a half men.