Guess who's back, back again.

Yes, det stämmer. Ena is back. Jag har bestämt mig för att återuppta mitt bloggande, så gott det går i alla fall. När jag läser alla andra människors bloggar känner jag en oerhört stor lust att börja skriva igen. Jag tänker återigen förgylla er vardag med lite information om mitt liv.

Offa berättade häromdagen en historia om en person som hade lekt Anden i glaset och tydligen sett någonting i ett skåp så den personen hamnade på mentalsjukhus. Jag misstänker att jag snart kommer hamna där om han fortsätter berätta sådana historier för mig. Jag är faktiskt halvvägs där och det kan nog Johanna hålla med om. Häromdagen ville några, förmodligen människor som hatar mat, att vi inte skulle äta torsken i skolan eftersom den är utrotningshotad. Jag påpekade då att det säkert finns ganska mycket torsk kvar, men de djur vi borde koncentrera oss på är bland annat valar, då de är så pass stora att det inte är många som får plats i de olika haven. Om inte det är att vara utrotningshotad, så säg! Sedan tyckte jag även att man borde rädda delfinerna med tanke på den pågående delfinjakten, detta hade dock inte Johanna hört något om.

Men jag tror att jag vet var jag får det ifrån, att jag är lite speciell alltså. Min mamma är också lite speciell. Hon känner hela stan och nu menar jag inte känner känner, utan hon vet vilka alla är! Det är skrämmande. Hon vet vem som jobbar var, var de bor, hur deras hus ser ut, vems mamma det är och så vidare.

Jag har cirka tre biljoner prov och 40000 inlämningar, redovisningar och så vidare. Jag ser verkligen fram emot allt det där! Detta gör nog mig mer galen än vad jag redan är, det kanske är på grund av det här som jag börjat tro att vissa svenska ord innehåller två i:n. Jag kan skriva ett ord med två i:n både på datorn och för hand. Jag tror att det är något allvarligt fel på mig.

So guess who's back, galnare än någonsin!

Årsboken, rosor och allt sådant

Tänkte att jag skippar hela idén med att namnge varje inlägg med något som hör till O.C. Det blir alldeles för jobbigt.

Jag vet också att jag bloggar alldeles för sällan, men jag har nog tappat lusten lite. Det kanske inte händer något spännande i mitt liv längre så jag kan skriva om det? Eller har jag inte någon fantasi längre? I och för sig har jag aldrig haft det...

Den 31 januari fyllde jag 19 år. Det var både roligt samtidigt som jag hatade det. Jag är snart halvvägs till 40 och det känns alldeles bedrövligt. Jag är snart gammal och grå och sitter på samma ålderdomshem som Johanna. Det roliga med att fylla år däremot är att man får presenter och jag fick en väldigt massa trevligt. Av mor och far fick jag en locktång, plattång samt fickpengar som jag ska ha på Ayia Napa. Offa hade köpt High School Musical-filmerna och en bok. Av min egna bror fick jag INGENTING! Sedan på lördagen när jag hade fest fick jag High School Musical-konserten, One Three Hill-säsong ett, Tomas Sabo-berlock, presentkort, High School Muscial-tvål, godis, magnet samt Captain Oats! :) Jag hoppas att jag inte glömde något nu och om jag gjorde det så, förlåt!

Nu är det fullt upp i skolan. Årsboken ska vara klar snart, tusen prov, läxor och inlämningar samtidigt som jag gör saker jag egentligen inte behöver göra som att hjälpa elevrådet att räkna antalet lappar för rosorna. Jag måste verkligen skärpa mig.

Nu ska jag gå och göra något vettigt med mitt liv. Jag tänker även härma Gossip Girl.

xoxo